Monday, May 21, 2012

Tack Offf 2012

Nyss hemkommen från Offf 2012 i Barcelona och nu vill jag passa på att tipsa er om de tre (imo) mest givande föreläsningarna, (ingen inbördes ordning).


Joshua Davis - Furious Creator
Joshua hade runt millennieskiftet tror jag det var sajten Praystation. Den var Flashbaserad och om han hade lanserat den idag, så där en 12-13 år senare hade den ändå varit bland de absolut häftigaste på webben, (och jag gillar inte ens Flash).

På årets Offf festival skulle han "bara" bjuda oss på en stor mosaik/graffiti/galen väggmålning men lyckliga omständigheter gjorde att han plötsligt var inbokad även som talare.

Joshua säger "Fuck!" minst en gång per mening och han får vilket bokstavsbarn som helst att framstå som lugnare än en komapatient när han engagerat försöker smitta publiken med sin kreativa lust.

Presentationen han håller handlar om en högst ovetenskaplig undersökning han själv gjort där han kommit fram till att 99,9% av vuxna anser att ordet "Play" är motsatsen till ordet "Work". Joshua propagerar ivrigt för att vi istället ska se de två verben som synonymer. Det jobb du gör privat utan kommersiella intressen blir också på sikt den typ av jobb som "you get hired to do, it bleeds into your commercial shit!". Vi bör fylla våra CV:n med exakt den typ av jobb som vi älskar att göra och ingenting annat eftersom "Life is to fuckin short".



Linda Zacks - Urbant förfall när det är som vackrast
Linda har valt att sy ihop bilderna i sin presentation med en poetisk röd tråd. Varje bild presenteras med en kort rad av typen "In my world..." och sen visar hon ett verk. Jag tycker att hennes målningar och fotografier är helt fantastiska. Hon känns som Jean-Michel Basquiats okända lillasyster. Hon förefaller vara en person som aldrig någonsin vilar, någon som aldrig bara kan ta en promenad från punkt A till punkt B utan att ständigt leta efter tecken i gatskyltar, skräphögar och vattenpölar.

Jag tycker att hon är helt fenomenal på att hitta något vackert i det som man annars så lätt skulle kunna avskriva som sopor. Dock är hon inte lika vass som poet, det ska villigt erkännas. Och några av hennes ordval,  framförallt raden "creativity is my shadow" retar mina kollegor, de kallar henne pretentiös och får därefter svårt att ta henne på allvar.

Men personligen förlåter jag henne gärna sådana små snedsteg för jag tycker att de verk hon översköljer oss med är så häftiga och inspirationskittlande. Jag känner instinktivt att jag så fort jag kommer hem måste förvandla mitt källarförrådd till en enda stor canvas. Jag vill kladda med målarfärg, klister och pennor i lager på lager utan att ha minsta aning om vad det ska föreställa eller vad det i slutändan ska resultera i. Tack Linda för den sparken i rumpan.



Jonathan Harris - Yoda
Jonathan påstår att han är 32 år gammal, men det är ju löjligt. Han måste vara åtminstone 157, inte en dag yngre än 155 för att ha haft en chans att hinna med alla de otroliga projekt han gjort.

Jag måste pinsamt nog erkänna att jag inte hade hört talas om Jonathan innan jag åkte till Offf. Men som tur är så är Jonathans största fan min kollega Giovanni, så det var aldrig någon risk att jag skulle missa Jonathans föreläsning. Gio talar upp honom till skyarna och rent logiskt borde det vara det bästa sättet att bädda för en stor besvikelse med Jonathan visar sig vara precis så awesome som Gio tjatat om i tre dagar nu.

Det är inte bara Jonathans projekt som får mig att tro att han kraftigt underdriver sin ålder. Han har också ett väldigt speciellt sätt att tala, om de stora frågorna, som livet: vad går det ut på, eller mänskligheten: vart är vi på väg?

Tyvärr har han bara en timme på scen och hinner därför endast prata om en bråkdel av sina projekt. Men jag uppmanar verkligen alla som läser detta att skynda er in på www.number27.org och ta del av hans on-line portfolio. Ett projekt som jag särskilt skulle vilja lyfta fram heter The Whale Hunt. Det går ut på att han med 3 214 fotografier, (tagna var 5:e minut i 7 dagar) har dokumenterat kampen mellan en eskimåfamilj och en val. Båda på sitt sätt kämpande för sitt/sina liv. Måste ses!